Emigrationen från Offerdal 1853-1917
(Under denna period emigrerade ca 1100 personer) Den förste amerika- farare åkte 1853 från Offerdal till Norra Amerika. Sedan får vi bläddra fram till 1868 innan nästa personer åkte. År 1808 utvandrade 5 personer från Offerdal, 1869 reste endast 2. För Offerdals del blev det en stegring 1893 med 89 personer som reste. 1903 emigrerade inte mindre än 117. Offerdal följer alltså kurvan för hela landet, som når högsta utvandringgstal under perioden 1906 - 1910.
Vilka byar i Offerdal som haft den första och största känningen av Amerika är inte fjällbyarna. Troligen reste förhållandevis flera personer från fjällbyarna under 1920 och 30-talet ekonomiskt magra år.
I slutet av 1800-talet började man alltmer planera gruppresor med emigranter.
Folkmängden i Offerdal, som 1870 utgjorde 3163 personer och på 30 år ökade med nästan 1100 personer till 4127. Den sjönk visserligen under den stora emigrationsvågen mellan år 1900 och 1905 till 3976 och år 1910 till 3944 invånare men hade redan 1915 återhämtat sig och gått över 4000-strecket.
Endast ett fåtal av dem, som rest ut före 1900, fick möjligheten att återse sin hembygd.
En pionjär i Columbiadalen i Canada
Änkefru Brita Bergenham, f Gerdvall kom som nioåring 1870 till Björnnäset i Rönnöfors med sina föräldrar, vilken fastighet i äldre tider gick under namnet "Gerdvalls". På detta ensligt liggande nybygge växte Brita upp och konfirmerades sedan i Offerdals kyrka. 1885 gifte hon sig med Johannes Persson, från Ljusdal.
De unga makarna övertog så småningom Björnnäset och fru Perssons föräldrar flyttade då åter till Rödön. På nybygget i Björnnäset föddes barnen fyra barn.
Torpet var emellertid inte mycket att leva på för sex personer. År 1892 beslutade sig Johannes Persson i likhet med många andra vid denna tid att med familj emigrera till Amerika. Torpet såldes, och hustrun och de fyra barnen flyttade tills vidare till hennes föräldrar i Rödön. Familjefadern anträdde därefter resan för att söka lyckan i Nord-Amerika, där han antog namnet Bergenham.
Första målet för resan var Winnipeg. När de kom fram dit blev han övertalad att resa längre västerut för att söka arbete på ett järnvägsbygge mellan Calgary och Mc Loard. Här blev han antagen som rälsläggare.
På våren 1893 lyckades Bergenham få plats som sektionsman vid Golden. Denna anställning räckte dock endast till hösten, varpå han flyttade till en svensk. Denne ägde en farm, två mil från Golden. Där fick han bl a hjälpa till att uppföra en stuga, som sedan blev familjen Bergenhams första hem i vilda västern med de fyra barnen. Fru Bergenham fick sällskap på överresan med svågrarna. Överfarten var lång och mycket stormig. I mitten av oktober landsteg de vid Quebec i Kanada. Sedan fortsatte de färden med järnväg västerut i flera dagar.
Kommande vår byggde Bergenham och hans bröder en egen ny stuga uppe på berget, där familjen skulle ha sitt hem. Familjen sov under bar himmel. På nätterna måste en brasa eldas för att hålla de vilda djuren borta. När bostaden var färdig, skulle familjen hämta sitt bohag och sina kläder, som lämnats på den första platsen. Denna plats hade då översvämmats av vatten och lera, så att deras tillhörigheter knappast gick att rengöras. Familjens framtid tycktes ännu mörkare än i gamla Sverige. Inget arbete kunde erhållas under hela denna vinter.
Fru Bergenham fick för familjens behov tillverka garn av hår från vilda getter och dylikt. Detta arbete intresserade de kringboende indianerna, som så småningom blev mer och mer förtrogna med sina nya grannar. Ibland kom de också med både renkött och fisk. Då brukade fru Bergenham bjuda dem på mat. Om familjen skulle var borta någon gång och indianerna vandrade förbi till sina fiske- och jaktplatser, gick de in och tog vad de ville ha. Men när de kom tillbaka, lämnade de alltid mer än de tagit.
Först på våren 1897 fick Bergenham ett stadigvarande arbete vid järnvägen i Golden. I september samma år packade familjen ihop sitt lilla bohag och flyttade. Nu blev det bättre och ljusare tider för familjen. Så småningom kunde de också skaffa ett par kor på avbetalning för att få mjölk till barnen. Dock blev det för långt och dyrt att låta barnen gå i skola. Fru Bergenham köpte därför en ABC-bok och lärde själv barnen läsa. Som ytterligare läroböcker använde hon sin gamla bibel och till sist köptes Svenska Amerikanaren, som barnen läste om och om igen. Fru Bergenham födde i Canada ytterligare fyra söner.
Fru Bergenham, som blev änka 1931, kunde på 100-årsdagen se tillbaka på ett långt och många gånger bekymmersfyllt men händelserikt liv.
Minnesgod svenskättling
År 1961 hade Offerdals församling glädjen att ta emot en penninggåva för inköp av en minnessak till kyrkan. Det skaffades då in en sjuarmad ljusstake i äkta silver, som försågs med följande inskription: "Gåva av Olga och S G Nickle, Calgary, till minne av Sigrid och Olof Simonsson, Åflo." Ljusstaken invigdes juldagen 1962.
Sommaren 1956 var Mrs Nickle på ett kort besök i sina föräldrars födelsebygd i samband med familjens semesterresa i Europa.
Den kanadensiska oljemiljonärsfamiljen stannade tre dagar i Stockholm. Med den charmanta Mrs Olga Nickle, som också nämns med det svenskt-bondskt klingande namnet "momma", blev det helt säkert en stimulerande resa för dem alla.
"Momma" Nickle, som gått i svenska söndagsskolan i Calgary, talar rätt god svenska och förstår vårt språk ganska bra. Hon är varmt fäst vid Jämtland och fädernas hemland och hennes gåva till Offerdals kyrka har givit oss ett vackert bevis därpå.