I Rönnöfors finns rester av det järnbruk som fanns här mellan 1845 och 1883. I vackra omgivningar ligger landets bäst bevarande mulltimmermasugn. Här finns också rester av en smältugn för tackjärn och av en stångjärnssmedja.

Rönnöfors järnbruk kom till som ett tappert försök till indistrialisering på en ort långt från handelsorter, men med produktion utöver den lokala marknadens behov. Bakgrunden var den att en mindre järnproduktion, med manufaktursmide, startades 1837 i Åflo, Åflohammars Bruk. Rönnöfors kom till som en utökning av driften vid Åflohammars bruk.Sedan bruket i Rönnöfors startats upp fördes stora delar av järnproduktionen dels till Åflo för manufaktursmide, dels till Långforsen öster om Landön för spiktillverkning. Den teknik som tillämpades i Rönnöfors var mulltimmerhytta med stångjärnssmedja.
I förening med snabb teknologisk utveckling inom landets övriga järnindustri blev brukets konkurrenssituation ohållbar redan tidigt i brukets historia, med flera konkurser som följd.

foto: Jenni Andersson

Just den industrihistoriska positionen bruket har – den att markera en teknologisk utvecklingsgräns, men också den att gränsla över den merkantila övergången från regional självhushållning till industrialismens handelsstrukturer, med utblick över.en vidare marknad – just allt detta ger stort intresse åt Rönnöfors Bruk som forsknings- och utställningsobjekt.

Dagens bruksmiljö i Rönnöfors består av den intakta masugnen i sitt masugnshus, ruinen av en smältugn (en sk kupolugn), ett mindre tvätt- och bakhus, samt (i privat ägo) bruksgården med diverse ekonomibyggnader. Energin i forsen som drev bruket producerar nu elkraft i Jämtkrafts regi.

Masugnen med informationstavla går att se året om. Ett besök av Muséet med guidad visning kräver förbokning.

foto: Jenni Andersson