Fisket i Offerdal


 Så långt man kan bedöma saken, utgör de inom   Offerdals socken helt eller delvis belägna vattnen från varandra något skilda typer. Först kan nämnas, Mjölkvattnet, Burvattnet, Långvattnet, Stensjön,   Korsvattnet, övre Oldsjön och Åckersjön m fl. Till andra gruppen hör Nedre Oldsjön, Rönnösjön, Gärdessjön, Hällsjön och Näldsjön. Dessutom finns några mindre sjöar som utgör en övergång mellan de förutnämnda typerna, t ex Västsjön och Ångsjön. Den tredje typen utgörs av en enda sjö, som är den största sjön   inom kommunen, nämligen Landösjön.

Handel

I forna tider producerade bonden på sin gård vad han och hans hus behövde. Allt framställdes hemma och konsumerades. Detta kallades naturahushållning och innebar att varje gård utgjorde en fristående enhet, oberoende av grannar och övriga människor. Snart uppstod det överskott på vissa produkter och underskott på andra. Man fick då byta bort en överflödsvara mot något man bättre behövde. På så sätt gjordes de första affärerna, som var en ren byteshandel.

Det inrättades tidigt marknader, för att underlätta affärer och varubyten som hölls på en plats där köpare och säljare lätt kunde träffas. Jämtlands forna centrum var Frösön, där det jämtländska landstinget "Jamtamot" hölls. I samband med ting och avgudaoffer samlades man till köpenskap, dels på Frösön, dels på Storsjöns is. I och med Östersunds tillväxt, flyttades marknaden till fastlandet på 1800-talet och där hölls sedan årligen tre mark-nader. Under senare år fanns endast Gregoriemarknaden, som levde kvar in på 1950-talet. Offerdalsborna var flitiga besökare vid dessa marknader, till vilka de förde smör, ost, fågel, skinn m m för avsalu. Samtidigt gjorde de inköp av salt, socker och tyg för kanske ett halvt års behov.

Sägner, historier, skrock och folktro, kloka gubbar och gummor m m


I likhet med andra landssocknar har Offerdal sin rika flora av sagor, sägner, skrock och historier. Mycket har väl sjunkit i glömskans djup, men alltid har något fragment stannat kvar, tagits upp och formats på nytt, ibland med en röd tråd av det ursprungliga hängande kvar, fastän versionerna växlat. Onekligen skulle en grundlig inventering av Offerdals bestånd i den vägen vara intressant och givande att ta del av. Först och främst kan man i alla fall konstatera, att Offerdal håller sig med sägner och legender av samma typ, som ofta förekomma i andra socknar och landskap, s k vandringssägner.

"I en tjärn vid Åflo i Offerdal har sänkts en brännvinspanna full av pengar. En jordgodsgrävare hade den en gång uppe till randen, men i samma stund fick han se, att hans gård brann, var på han släppte skatten för att skynda hem och rädda gården. I detsamma som skatten sjönk i djupet, slocknade den bedrägliga elden."

Offerdals kyrka

Av Elov Boman

Offerdal är en gammal bygd; och dess historia så långt man kunnat följa den, erbjuder
ett intressant studium av såväl bygdens kyrkliga som kulturella struktur och allmogens liv och strävan i helg och socken. Här liksom på många andra håll i Sveriges land har man kunnat konstatera, hur kyrkan redan tidigt blivit det centrala och enande i bygdens tillkomst och fortskridande utveckling.

Offerdal under heden tid ligger helt i sagans dunkel. Men man kan dock antaga, att offerplatser och religiösa riter förekom här som annorstädes. När sedan kristendomen gjorde sitt inträde i bygderna, kom den troligen från skilda håll liksom invandringen, en teori, som framförts av prosten F Wimmercranz och som nog håller streck.

"De framsocknes" fäboddrift i Offerdal


Det är svårt, att komma längre tillbaka i tiden än till mitten av 1600-talet, men fäboddriften har pågått långt dessförinnan med tanke på den urgamla bygd, som Offerdal är.

Vid försöken att fastställa var offerdalingarna i äldre tid hade sina fäbodar i fjället är inte lätt. Visserligen har en stor del av fäbodarna fått sina brukade namn från respektive bynamn. Men - nu är att märka, att inte alla bybor i en by hade fäbodställen i den fäbod, som kommit att bära byns namn, utan den ene kan ha haft sin fäbod här och den andre där. Dessutom finns på annat sätt namngivna fäbodar, vars uppkomst och namn är svåra att utreda.

Gamla Kaxåsbodvallen har säkerligen varit den fäbodvall, som låg överst i nuvarande byn Finnsäter och troligen liksom trängdes ut av detta nybygge. Detta stöds också av en nybyggare i Finnsäter som dödades av en Offer-dalsbo på en auktion i Ekeberg, då han kom körande med ett kontlass för försäljning, varvid också kontlasset trampades sönder. Det skedde på 1800-talet.

För användare

Logga in för att administrera dina sidor

Go to top