Affärsbank i bygden

Omkring år 1900 kom frågan om bildandet av en bankrörelse i Offerdal upp på allvar och redan 1901 inbjöds det till teckning av andelar i Offerdals Folkbank, som man beslutat bilda.

En kort historik över bankens utveckling i Offerdal börjar med Offerdals Folkbank år 1901, som efter namn-ändring 1904 antog "Offerdals Låneanstalt, Karl Larsson & Co", som firmanamn. Rörelsen övertogs sedan 1916 av Sundsvalls Handelsbank, som ett år senare uppgick i Uplands Enskilda Bank. 1918 öppnade AB Stockholms Handelsbank (efter namnändring 1919 AB Svenska Handelsbanken) sitt expeditionskontor i Änge. Några år framåt drevs alltså två banker i Offerdal, innan Handelsbanken år 1925 helt övertog Uplandsbankens rörelse.

Godtemplarorden


Logen 512 Hoppets Ankare
Logen Hoppets Ankare i Bredbyn bildades 1883. Den fick vid starten 10 medlemmar. Av chartermed-lemmarna var vid 50-års jubileet 1933 två kvar i logen. Det beslutades då att logens namn skulle bli Hoppets Ankare. Inträdesavgiften bestämdes till "1: - kr för män och 75 öre för fruntimmer samt kvartals-avgiften till 75 öre för män och 50 öre för fruntimmer".

I Landön hade också bildats en loge, Segerns Ankare, vari denna bys härvarande medlemmar ingick. På mötet den 10/11 1883 beslutades, att dessa medlemmars andel i Hoppets Ankares tillgångar skulle utgöra 40: – kronor. Denna loge blev emellertid av kort varaktighet och först år 1921 upptogs verksamhet på nytt, och då fick den namnet Stjärneborg.

Anteckningar om mejerirörelsen i Offerdal

Efter mönster från ett tiotal platser i Jämtland, där man strävade efter en enhetligare smörproduktion, gick några bönder i Offerdal ihop 1869 för att starta ett bymejeri. Tre år senare försökte man organisera befintliga småmejerier i ett gemensamt bolag med försäljningsbutik i Östersund, men försäljningen gick dåligt och det misslyckades, så firman upplöstes.

Den huvudsakliga anledningen till bymejeriernas tillbakagång sammanhänger med att den s k "högtiden" var under trävarurörelsens tillfälliga glansdagar. Mjölkpriset sprang upp till 50 öre kannan i trakter där många skogsarbetare samlades och de närboende fick då sälja sin produktion förmånligt.

A
Ackordér = Samtala (akko de:r)
Adårme = Avsvimmad (a:dårmä)
Agasam = Respektingivande (aggasamm)
Allstäns = Överallt (allstaenns)
Artut = Rolig (t), trevlig (t) (arrtutt)
Athäln = Envis, ihärdig (a:thae:Ln)
Årrder = Al

Offerdals hemvärn


En folkrörelse, som Offerdalsborna omfattat med särskilt intresse är hemvärnet. För oss jämtar är det av särskilt intresse, att det var just här i Jämtland, som ett av de första stegen togs för att åt hembygden skänka ett omedelbart försvar.

Det skulle snart visa sig, att det inte var något problem att på frivillig basis grunda och rekrytera folk till den nya organisationen.

För Offerdals vidkommande innebar organisationen, att Offerdals kommun bildade ett hemvärnsområde, som ingick i Östersunds hemvärnskrets.

Redan på sommaren 1940 var hemvärnsmännen försedda med överdragsuniformer med ärmemblém, fältmössa med mössmärke m/40, armväska och stålhjälm. Om uniformsfrågan löstes snabbt, så var det besvärligt med beväpningen. Myndigheterna kunde inte, helt plötsligt från sina förråd lämna ut de tusentals vapen det var fråga om.

De var bröder och hette Per och Olov Persson, de bodde i Bäcken.

Det var ingen som kallade dem för deras rätta namn. De var tvillingar, lika som bär, de var exakt lika långa, något under medellängd, magert lagda och med en rak, fin hållning. Något som skilde dem åt var, att Petter bar alltid en liten mustasch, medan Ola var slätrakad, dessutom var Ola helt tandlös, medan Petter hade alla sina tänder i behåll. Men båda hade samma glada uppsyn och var utrustade med humor och ett glatt humör.

De köpte ofta nya kläder, var lite av klädsnobbar för sin tid.
Pettran var egentligen väldigt utåtriktade människor. De tyckte mycket om att resa och träffa nya människor.
En gång vid en större kyrklig högtid i Ede hade Ola den stora glädjen att hälsa på biskopen. Efteråt gick han för att letade rätt på Petter. Sedan trängdes de sig fram till biskopen, Ola presenterade brorsan. Sedan var båda glada. Lyckan var liksom inte fullständig om inte båda var delaktiga i allt.

Minnen från fattigsverige

Av Helena Lundqvist

Förord:
Jag har i många år tänkt skriva en bok för att bevara de minnen jag har efter min farmor. När jag nu sitter här på ålderns dar tänker jag tillbaka på de tider som svunnit, och hur annorlunda det är nu mot då. Jag växte upp i fattigdom och armod, jag var den fjärde i en syskonskara av tolv. När jag var i treårsåldern kom farmor på besök till oss. Hon var då änka sedan år 1900. De satt och talade om hur svårt och fattigt de hade det. Då sa farmor: kanske hon fick ta hand om mig så hon inte behövde vara så ensam. Så kom jag då till farmor två och en halv mil hemifrån. Jag tyckte så mycket om farmor att jag kallade henne för mamma. Jag glömde nästan bort min rätta mamma. Hos farmor var jag tills jag blev så stor att jag kunde börja tjäna mitt eget uppehälle. När jag som liten på kvällarna satt och hörde henne berätta om sin barndom och ungdom, satt jag alldeles stilla och lyssnade med spänd uppmärksamhet. Det hon berättade för mig, minns jag så tydligt än idag. Jag är ju bara en olärd kvinna av folket, så det har nog uppstått många bristfälligheter i min skrivning, vilket jag ber om överseende med. Min önskan är att denna bok kan stämma nutidsmänniskorna till tacksamhet över att de nu har det så bra, slipper frysa, svälta och lida nöd. Men som det nu ser ut i världen kan det bli svårare tider än en gång.
Helena Lundqvist

Källor: Sten Larsson och Kalle Ramstedt genom hemsidan.
http//www.utsikt.ostersund.se/~ange/polisen/jonas.htm

1964 byggdes en ny polisstation i Änge. Det skulle bli en enda stor station av alla småstationer runt om i Offerdal. Två personer var bemannade från klockan 08.00 till 17.00. Det var ett ganska stort distrikt.

De två som jobbade var Kalle Ramstedt och Bengt Jakobsson. 1963 blev Sten Larsson efterträdare till Bengt.

För användare

Logga in för att administrera dina sidor

Go to top